Dag 9 – Hemresan

Denna morgon var jag svårväckt. Felix hade redan duschat när han väckte mig. Jag duschade och packade det sista innan vi gick ner till Metro diner igen.

Idag tog jag French toast med bacon. Efter frukost gick vi hem och utrymde våra rum. 

Jag tog farväl av min favorit ur frontdeskpersonalen.

Hon har varit så färgglad och underbart trevlig hela tiden. Vi låste in våra väskor en stund i receptionen och gick och satte oss lite i en park och tittade på folk.

Det fanns en uppstammad flätad hibiskus i parken också. Jag köpte capuccino på vår hörnbutik och en bagel med scallion creme-cheese på bageriet Absolute Bagel som ligger intill.

Klockan 12 åkte vi tunnelbana till Howard beach och sedan air-train in till terminal 4.

Vi tog med lite matsäck till flygplatsen eftersom det skulle bli en lång dag där. Det skulle ta lång tid innan vi ens kunde checka in vårt bagage. Vårt flyg skulle avgå kl 21 och ingen av oss hade lust att ta en sista tur på stan med överhängande risk för regn.

Vi käkade våra bagels och jag satt mig med datorn och gjorde iordning två blogginlägg och publicerade dessa. Det kändes väldigt bra att få ut dessa inlägg som bara legat och väntat på slutredigering och publicering.

Här sitter gänget och bara fördriver tiden.

Felix och jag tog en promenad för att utforska omgivningarna lite. Vi gick ut en stund och hittade denna fina skylt.

Här blir jag skamligt påkommen när jag låtsas göra mina behov.

På tal om urin.

Detta är en liten företeelse som ni kvinnor sällan ser. 

Eftersom vi män är så dumma och kissar bredvid med flit, har man här försökt lura oss att pricka en fluga med strålen. Flugan är målad på porslinet. Trots att det var frestande att kissa överallt på väggar, tak och golv så gjorde jag inte det tack vare flugan. Jag prickade den direkt och önskade att jag hade haft någon att visa upp min träffsäkerhet för. Sedan kissade jag och kissade ännu mer för att kissa ihjäl flugjäveln men den gäckade mig och satt kvar. Tricket att få männen att kissa rätt funkade uppenbarligen.

På flygplatsen fick jag problem med mitt högra knä. Det är ett problem jag haft förut. Jag upplever att det "låser sig" och när jag anstränger det så smärtar det så fruktansvärt att jag nästan rasar ihop. Det hugger till i knät och min omedelbara reflex är att sluta stödja på benet. Momentant. Det innebär att jag ramlar eller nästan ramlar. Jag fick gå långa sträckor med Felix som stöd och jag var inne på att försöka få tag på en rullstol eftersom jag inte visste hur långt de var till gaten. 

Jag kände mig jättelöjlig när det hände. Jag skrek till av smärta och började plötsligt halta. Lite som Basil i Fawelty towers när han har slut på utvägar och lögner i sina resonemang och tar till sin gamla krigsskada i benet. Det hände många gånger på JFK denna dag. Det var ju tur att det inte hände på JFK förra gången jag var där. Första dagen under vistelsen. De kommande dagarna behöver jag ju inte gå så mycket här hemma.

Innan vi gick ombord tog jag en sömntablett. Jag kände att jag verkligen behövde sova på hemresan eftersom jag aldrig lyckas med det annars. 

Efter en stund tog jag också en alvedon. Smärtan i knät ville inte ge sig när jag satt ihopvikt i trånga flygstolar. Men jag somnade inte. Jag var vaken i två timmar innan jag tog en sömntablett till. Men då blev jag helt utslagen. Jag tvärsomnade och flygvärdinnan höll på att inte få liv i mig när vi skulle landa. Jag hade sovit över mat och allt så de andra hade lagt undan åt mig.

När vi kom till Zürich fortsatte problemet med knät och min uppgift blev att sitta still och vakta väskor. Det gjorde jag och satt och somnade hela tiden. När vi klev ombord på nästa plan var det svårt att gå igen. Jag satt och somnade flera gånger på den flygresan också.

Väl framme på Gardemoen gick allt smidigt. Väskorna kom snabbt och vi hittade direkt till den transferbuss som skulle ta oss till parkeringen men knät fick mig att skrika till så hela transferbussens resenärer vände sig..

Här står vi på norsk mark innan hemresan med bil genom värmlandsskogarna. Innanför svenska gränsen åt vi korv på en Cirkel-K-mack innan vi fortsatte hemåt. kl 23:30 var jag hemma. Resan tog alltså nästan 36 timmar från dörr till dörr.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att packa upp vindspelen och hänga ut dem på altanen. De lät så underbart jag hade föreställt mig att de skulle låta. Nu återstår att trimma in placeringen så de pinglar lagom mycket.

Trots att jag inte varit ensam så mycket denna resa så har jag tänkt en del. Jag började beskriva tankarna i ett tidigare inlägg där jag förklarade att jag älskar mötet med människor i den här staden. Att jag vill prata en stund med alla och att jag är genuint intresserad. Det händer mig så sällan här i Sverige. Det tål att tänka vidare på. 

Om det är något jag längtat efter denna resa så är det att få vara ensam med mina tankar.

Det var jätteroligt att ha med Felix igen också. Han har klarat sig själv på Manhattan och tagit lite ansvar för de andra när inte jag varit med som den mest kunniga i den lilla turistskaran.

Tack för denna gång! Vem vet... Jag kanske åker dit igen.

Ca 17 000 steg på två dagar.

Dag 8 – Sista heldagen

Vi fick ställa klockan denna morgon på 8 men jag vaknade ändå som tur var kl 7. Jag var jättetrött och kunde gott sovit vidare. Det är först nu man kommit in i amerikansk tid. Lagom till hemfärden. Imorgon åker vi hem.

Fredrik, Helen, Felix och jag gick ner till en diner på Broadway som heter Metro diner. 

Jag åt underbara pannkakor och Felix likaså.

Vi tog sedan tunnelbanan till World trade center igen medan Helen och Fredrik gick av på 34:th st. De skulle till Macy´s och träffa Nils där. Felix och jag åkte ner till Century 21 en sista gång. Jag köpte ett par shorts. Felix köpte en hoddie inne på en Lacostebutik inne på Oculus. Sedan åkte vi hem. Det regnade ymnigt när vi klev ur tunnelbanan.

Vi låg på rummet en stund och gick sedan ut i regnet för att få lite sen lunch. 

Felix tog en burrito och jag en taco. Sötpotatisfrites köpte vi till men inte guacamole. En skål guacamole kostade 10 dollar. När vi ätit gick vi tillbaka till rummet och återtog våra platser i sängarna. Strax före kl 17 blev Felix rastlös och ville ut. De andra var också på gång att gå ut så vi följde med. Vi gick ner till Riverside park men det började regna igen så vi drog oss tillbaka mot Broadway igen. I korsningen 99:th och Broadway lämnade jag sällskapet och gick hem igen. Jag började få magknip och det var inget roligt att gå runt i regnet. Jag gick till hotellet och lade mig lite igen. Jag började förbereda lite för morgondagens hemresa också.

Felix och gänget gick och käkade hamburgare men jag låg på rummet. Lagom till att Felix kom hem så hade jag blivit hungrig. 

Jag gick ner till den indiska restaurangen runt hörnet och åt Palak Paneer som var otroligt god. Jag fick papadums med mintsås även denna gång. Jag ska göra egen sås när jag kommer hem. Jag har hittat recept på nätet. Felix packade också sin väska ikväll och vi sa God natt till varann för sista gången i New York denna gång.

12 846 steg.

Dag 7 – Farväl Ivar

Jag lyckades hitta nätverk på JFK så därför kan jag blogga redan nu.

Vaknade sent och var trött. Gick ner till Broadway men lyckades inte ladda upp dagens blogginlägg. Dessutom hade jag inte fått bilderna från Felix för gårdagen ännu. Jag insåg att jag inte skulle hinna publicera inlägget på förmiddagen. Jag duschade och åkte upp till 145:th st och gick därifrån upp till 161:st st vid Yankee stadium. 

Jag skulle träffa Ivar och luncha med honom för sista gången i år.

Vi skulle träffas på restaurangen ”Molino Rojo” där vi åt förra gången och det var så gott. 

Jag tog samma rätt som förra gången. När vi ätit åkte vi till hotellet och hämtade Felix. Nils ville inte med och Fredrik och Helen var inte hemma. Vi gick till ett köpcentrum som heter East river plaza. 

Från parkeringsdäcket där har man en bra utsikt ner över Manhattan. De enda två butikerna som var intressanta för oss var Burlington´s och Marshalls. Jag köpte ytterligare en skjorta och Felix köpte en t-tröja. Det är helt otroligt. Jag har köpt fyra skjortor i år. Det brukar vara omöjligt att hitta annars. Vi tog en varsin pizzaslice på ett ställe som hette Patsy´s som Ivar kände till. Felix tog två och de var underbara.

Sedan kom det oundvikliga farvälet av Ivar. Det är lite ledsamt och jag vet aldrig om jag kommer tillbaka hit igen.

Felix och jag åkte till rummet och slappade.

Vid sjutiden var det dags att röra på sig igen. Felix skulle möta resten av gänget och jag skulle på ”dejt”. Jag och Su skulle träffas i korsningen 6:th ave och 23:rd st kl 20:45 som det blev avtalat till sist. Inte kl 23 som hon trodde igår kväll. 

Sverige möter tydligen USA även i Frankrike. Vi åkte i hennes bil till 10:th ave och gick upp på the Highline där.

Det var väldigt trevligt att gå där när det var mörkt. Träden som kantar gångstråket var upplysta underifrån och det var inte mycket folk. Dessutom var det nästan fullmåne. Vi satte oss och pratade en stund och jag bjöd henne på mörk choklad.

Här speglar vi oss i The Vessel. Tyvärr så har jag så svårt att förstå vad hon säger. Det kan gå hela meningar utan att jag förstår ett enda ord. Då blir ju samtalet lite konstigt förstås. Vi tog i alla fall farväl i bilen när hon skjutsat hem mig ikväll igen. Vi ska hålla kontakten och om jag kommer hit igen ska jag kanske höra av mig. Kl 23 var jag hemma igen och Felix vaknade när jag kom hem.

Tyvärr har det ramlat ur minnet vad Felix och gänget gjorde på kvällen.

28 830 steg.

Tillfälligt avbrott

På grund av problem med dåligt nätverk och riklig nederbörd blir det ett avbrott i bloggeriet. Allt läggs emellertid upp retroaktivt från högkvarteret i Kapellet i Kristinehamn. Blogginläggen är redan skrivna i Word.

Dag 6 – Harlem och The Outlaws

Vaknade 7 vilket var sent men det gjorde inget. Jag hade inte mycket kvar att skriva på för bloggen. Vi delade på oss redan kl 9 på morgonen. Gänget skulle äta frukost och sedan åka till 9/11-museet. Inget som jag intresserar mig för just nu. 

Jag gick upp till Amsterdam ave och gick norrut. Jag köpte kaffe och bagel på ett litet ställe och gick och satte mig i en liten park bredvid den stora katedralen Cathedral of Saint John the devine tror jag den heter. Världens största katedral för övrigt. 

Här satt jag med min frukost.

Med utsikt över denna konstiga skulptur.

Jag gick sedan norrut mot 125:th st för att shoppa lite. Det är så fint upp mot Harlem.

Det blir lite kulligt och i dalen där framme går 125:th st. 

Jag gick förbi Apollo theatre och tog en bild på en minnesplakett.

Jag körde lite livevideo på Facebook också och tog upp en sak jag märkt. När jag är här älskar jag människor. Jag blir glad av möten på gatan och jag ler åt människor och är hjälpsam. Hemma undviker jag nästan folk till vardags. Jag har ju insett att jag är en introvert exhibisionist men här är jag oftare extrovert än hemma. Det har alltid varit så när jag har varit här. Det kanske är här jag hör hemma. Om det nu är bättre att vara extrovert. Det verkar vara det man ska vara för att passa in. Framförallt i yrkeslivet där man ska sitta i öppet landskap och vara glad och intresserad av andras arbetsuppgifter.

Jag köpte två skjortor till mig själv idag. Och en t-tröja till. 

Utsikt från Burlington´s i Harlem.

Sedan tog jag tunnelbanan till 110:th st (Central park north) och gick hemåt. Jag stannade vid en indisk restaurang och tänkte luncha men han hade inte det jag ville ha. Jag gick då till den indiska vi åt på härom kvällen och käkade jättegod lunch där. 

Lamm Tikka masala och mangolassie.

Sedan gick jag upp och lastade ur mina kläder och la mig och slappade ett tag. Felix kom efter en stund.

De hade varit på 9/11-muséet och han tyckte det var ok. Men det kostade 30 dollar i inträde. Sedan gick de en ny shoppingrunda på Century 21 och åkte vidare till Macy´s igen. 

De hade ätit burgare på Shake schack och det var gott.

Vi träffades igen utanför hotellet hela gänget. De ville se Chinatown och Greenwich village. 

Jag skulle på konsert. The Outlaws som jag lyssnat på mycket de senaste åren. Jag tog en papperskarta i receptionen och ritade in en föreslagen rutt. Vi träffade ägaren till hotellet och han var glad att se mig igen. 

Jag kommenterade hans nya bil som stod utanför och presenterade mitt sällskap. Han ville förevisa ljudsystemet i bilen och gick med ut. Fredrika sa sedan att varje fälg till den där bilen kostar 30-40 000 kr.

Sedan tog vi tunnelbanan. Jag klev av vid 50:th st och gick ner till Sony hall på 46:th st. De andra åkte vidare till Canal st.

När jag kom fram till stället var det ingen kö som jag räknat med. Det var bara några personer där och jag var nästan först. 

Sångaren i bandet Henry Paul kom ut och han bjöd mig på en selfie.

Sedan släpptes vi in och jag fick en jättebra plats framför scenen. 

De hade roliga dörrhandtag på stället. Efter en stund kom servitrisen med en kvinna som bordssällskap till mig. En asiatist ensam tjej som var glad och jättetrevlig. Det var dock svårt att förstå vad hon sa i sorlet. Jag tog Heiniken liksom hon och hon beställde in mat som hon prompt ville dela med mig men jag var inte hungrig. Jag åt några ”pliktpommesfrites” och någon jätteräka. 

Det första bandet på scenen hette ”Southern steel band” och spelade egna låtar och covers. Bl a ”One way out” och ”Free bird” som de gjorde fantastiska versioner på. 

Sedan kom ”The Outlaws” och herregud vad bra de var! Helt underbar konsert även om den var lite kort. Tyvärr var det bara ca 100 pers i lokalen och det kändes inte bra. 

När jag skulle betala notan visade det sig att min bordsdam redan gjort det medan jag var på toa. Sedan frågade hon om hon skulle skjutsa hem mig och det fick hon ju gärna. Vi gick till hennes bil via Times Square som är en helt sjuk plats på den tiden av dygnet. 

Sedan flög vi i jättefart över korsningarna  på väg norrut på Broadway. 

Vi pratade en stund i bilen innan jag gick ur och vii beslöt att träffas en gång till innan jag åker hem. Vi kunde träfffas imorgon när hon slutar jobbet kl 23. Hon jobbade tydligen som polis och skulle patrullera Times square imorgon. Jag sa ja men tyckte det var sent men jag ska åka ner ändå imorgon och träffa henne. Vi har inte gjort upp vad vi ska göra men jag fick en idé att jag vill se Manhattans nattskyline från Brooklynsidan. Det ska jag föreslå inför vår date.

De andra hade varit i Chinatown, Little Italy och Greenwich village. Här kommer lite bilder från deras tur.

18 522 steg.

Dag 5 – Brooklyn smorgasburg

Vaknade kl 6 vilket känns lite sent numera. Jag har en del bloggning att göra innan jag tar tag i dagen och idag blev det nästan lite knappt med tid. Kl 9 träffades vi och gick ner ett par kvarter till den diner där vi åt frukost häromdagen.

Det blev french toast för mig som förra gången. Felix tog det också denna morgon. 

Vi åkte ner till 34:th st sedan för lite shopping. Empire state building är så ful nu när de renoverar spiran. Vi delade på oss och gick två timmar för oss själva. I alla fall jag. Felix och Nils gick tillsammans och Fredrik och Helen. Jag köpte kalsonger på K-mart och ett par byxor på Macy’s. Felix köpte en slips (!), en t-tröja och ett par badbyxor. Efter shoppingen åkte vi ut till Bedford ave på Brooklyn. Fel Bedford ave visade det sig och vi krånglade väldigt med helgtrafiken i tunnelbanan. Tågen går glesare eller inte alls och perrongerna är fulla med folk när tågen väl kommer. Det var en pers. Vårt mål var smorgasburg, en matmarknad som hålls varje lördag på sommaren. 

Det finns så mycket god mat där så det är inte sant. Man vill prova allt men måste välja för att inte bli för mätt. Dyrt blir det också. Felix och jag köpte ett antal rätter och delade på. Vi var jättehungriga. Först köpte vi en pizza som vi delade på allihop.

Den var gudomlig. Felix och jag köpte sedan en liten strut med välkryddade pommes frites mer parmesan och koriander på. 

Sedan fyra otroliga mozzarellastick och som avslutning någon sorts tunnbrödsrulle med ägg, strimlad biff och koriander.

Fantastiskt gott alltihop.

Felix och Nils åkte hem från Brooklyn men jag, Fredrik och Helen åkte till min batikaffär ytterligare en bit in på Brooklyn. Ägaren kände igen mig som ”my buddy from Sweden” och jag köpte fyra t-tröjor. De andra köpte också några tröjor. Sedan åkte vi hem i tunnelbanekrånglet igen.

Felix var hemma när jag kom och vi förevisade dagens klädköp för varann. Vi skulle slappa lite och sedan träffas för att hitta på något på kvällen. Men jag orkade inte. Jag blev kvar på rummet och började blogga medan de andra gick ut.

De hade gått uppför Broadway och halkat in på ett ställe som hette Mel’s Burgers och tagit varsin burgare.

När Felix kom hem var det nästan dags att sova. Vi tittade på nyheterna och pratade lite men sen släckte vi och sov.

19 558 steg.